One Dream Kapitel 91

 
 

Kap 91

 

Nialls perspektiv

 

Vi var alla upphetsade och pratade i mun på varandra i hissen upp till våningen där Eleanor och Louis befanns sig. Nä hissen stannat hörde jag Nigar utropa hennes namn som fick det att brista i mig. min blick nådde hennes och utan att riktigt veta hur jag skulle bete mig följde jag desperat efter dem andra och lämnade henne bakom mig. jag hann knappt hälsa på Louis och Eleanor innan vi blev utskickade från rummet utav en liten sjuksköterska. Tillsammans gick till väntrummet där vi satt spända och tysta. Hela tiden kunde jag känna Harrys och Liams blickar på mig men jag valde att ignorera dem och tittade ner på mina händer som inte kunde sluta darra. Det ända jag kunde höra eka i mina öron var hennes ord som hon sagt för tre månader sedan.  Orden som hade plågat mig varje dag, varje timme, varje minut, varje sekund jag hade varit vaken dem senaste tre månaderna.

”Jag måste sticka, förlåt”

Just när jag tänkte på det igen hörde jag någon sätta sig mitt emot mig och utan att behöva kolla upp visste jag att det var Emmy och för första gången våga jag kolla upp på henne. Hon satt med huvudet vänt och kollade bort från gruppen av folk som hade varit hennes bästa vänner en gång i tiden, uppenbarligen illa till mods. Jag kikade desperat bort mot Harry och såg hur han glodde surt på henne och jag kom och tänka på alla hemska grejor han hade sagt om henne. Man hade nästan trott att det var han som blev dumpad och inte jag.

 

-          Vad tror ni att det blir? Frågade Lollo och kollade leende på oss, uppenbarligen bara för att få slut på tystnaden.

-          Jag tror det blir en flicka, svarade Liam tankspritt.

-          I vilket fall som så kommer Eleanor vara en helt underbar mamma och ställa upp för Louis när som, svarade Harry och borrade blicken i Emmys bortvända huvud.

Jag kände en klump i magen när jag såg henne bita sig i läppen.

-          Harry… började Zayn varnade.

-          Har du någon jävla aning vad du gjorde när du bara stack så där? Fortsatte Harry utan att bry sig om Zayn varnade ord. Det trodde jag aldrig om dig, så självisk som du är har jag aldrig sett någon annan vara. Men jag antar att man har fel ibland.

-          Nu räcker det Harry sa Zayn med sträng röst och reste sig ur sin stol.

-          Vadå, det är ju sant, det är bara ingen annan som säger det. En mognare person hade gjort saker och ting på ett annat sätt.

Jag visste inte vart jag skulle kolla, på Emmy hårt knutna nävar, Zayns upprörda ansikte eller Harry som satt lugnt tillbaka lutad i sin stol. Precis när jag riktade blicken på Emmy igen vände hon på huvudet och kollade med ledsna ögon på mig för några sekunder innan hon reste sig upp cg kollade på Harry.

-          Då är jag ledsen att jag inte är en mogen person, utan en självupptagen och självisk. Sen är jag ledsen Harry men jag tänker inte ta detta med dig på en offentlig plats, har du något mer att säga kan du säga det någon annan gång men jag tänker inte förstöra Eleanor och Louis dag, sa hon och lämnade väntrummet.

-          Var du verkligen tvungen? Frågande Zayn irreterat och föjlde efter Emmy ut.

Själv hade jag ingen aning vad jag skulle tänka eller tycka. En del ville slå Harry hårt och springa efter henne och en annan, den som blivit så sårad, ville nästan göra en high five med honom. 


 

vavavavavvavavavava nytt shit shit...


One Dream Kapitel 90

Tidigare
 

Emmys perspektiv

 

-          Emmy, skärp dig nu hörde jag Beckys hårda röst i andra änden på min iPhone. Jag kan inte ens fatta att du tvivlar på hans känslor för dig. Det var nog första gången jag hörde Becky vara sur.

-          Men jag såg ju hur han flörtade med dem försvarade jag mig.

-          Det var antagligen bara fans, och dem måste han vara trevliga mot. Vad har hänt med dig Emmy? Jag har aldrig sett dig avundsjuk.

-          Jag vet, svarade jag och torkade bort en envis tår.

-           Han älskar dig, tro inte något annat svarade hon och lär lite mjukare. Gå och sov, sen ska du se att du mår bättre svarade hon och jag nickade svagt men kom på att hon inte kunde se mig.

-          Okej, tack Becky sa jag och la på.

Jag suckade högt och reste mig från sängen. Jag hoppade över högen med kvällen kläder och gick vidare in till toan. Utan att kolla mig i spegelen sköljde jag av ansiktet i ljummet vatten tills sminket var borta. Jag drog av mig bh:n och tog en av Niall tröjor och la mig sedan på hans sida av sängen.  Jag drog sakta in hans doft och slöt ögonen. Innan jag somnade kom jag och tänka på vad Becky hade sagt och jag började så smått förstå att hon hade rätt.


 
 
 

Eleanors perspektiv (5 månader senare)

 

-          Jag kan inte fatta att det snart är dags sa Emmy med glittrande ögon.

-          Nä, tiden går fort svarade jag leende och strök med en lätt rörelse över min mage.

Fast jag knappt kunde resa mig upp från soffan själv så kunde jag inget annat än att le.

-          Jag är glad att du är här med mig Emmy, jag har saknat dig så sa jag och tittade upp på henne och såg hur hennes leende förändrades i en ledsen grimas.

-          Jag har saknat dig med El svarade hon och försökte le.

-          Vet han ens om att du är tillbaka i London? Frågade jag försiktigt.

-          Nej, men det är väll bara en tidsfråga suckade hon. Jag vet inte om jag är redo att möta honom mumlade tyst och drog upp benen i soffan.

-          Det har gått 3 månader Emmy, du måste prata med honom.

-          Jag vet, men jag har inga svar till honom svarade hon ynkligt. Kan vi inte prata om något annat, vi har inte träffats på jätte länge så jag antar att jag missat en del? Frågade hon.

-          Visst svarade jag och log mot henne. Jag förstod ju att hon inte ville prata om Niall, även om hon skulle bli tvungen att prata ut med honom snart, så ville jag ta igen tiden med Emmy.

 

 

Ljudet av ytterdörren och sen ett högt ”hej älskling” fick Emmy att tappa färgen i ansiktet.

-          Det är bara Louis försäkte jag lugna henne.

-          Ja men han är väll också sur på mig, precis som Harry sa hon tyst och kurrade ihop sig i soffan igen, samtidigt som Louis kom in i vardagsrummet. Han skulle precis öppna munnen när han fick syn på henne, det var precis som han inte trodde vad han såg ut han stod där med öppen mun i helt still innan han tog några snabba steg fram till henne, och lyfte upp henne i sin famn.

-          Emmy, är det verkligen du? Sa han och kramade om henne länge.

-          Det är jag svarade hon kvävt av Louis kram.

-          Vad jag har saknat dig sa han och släppte henne.

-          Jag har saknat dig med Louis, jag har saknat er alla sa hon och tittade ner på sina händer.

-          Och vi alla har saknat dig, vänta jag ringer hit dem sa han uppspelt och fiskade upp sin mobil från fickan.

-          NEJ! Snälla Louis sa Emmy förskräckt och Louis tittade förvånat upp på henne och sedan på mig.

-          Åh, okej sa han tyst och började förstå. Han vet inte.

-          Nej, och jag kommer prata med honom snart men jag är inte redo än sa hon och satte sig ner i soffan igen.

 

 

Jag slog sakta upp mina ögon. Rummet var helt mörkt vilket betydde att det fortfarande var natt. Vad var det som hade väckt mig? jag tittade på Louis som sov fridfullt bredvid mig. jag vände mig klumpigt om på andra sidan. Men det var något som inte kändes rätt, obehagligt rent ut sagt. Lakanet var helt blött. Jag steg hastigt upp ur sängen medans tankarna hann i kapp mig.

-          Herregud, det är dags viskade jag och tog händerna automatiskt på magen. LOUIS, DET ÄR DAGS! Skrek jag gällt och Louis satt genast upp i sängen med stora ögon.

-          Va? Frågade han yrvaket och kollat förvånat på mig.

-          Det är dags sa jag nu i lugnare ton och bevittnade hur Louis genast kastade sig upp från sängen och började yra omkring i rummet.

-          Vad händer? Hörde jag en röst från dörren och vände mig om och hittade en halv vaken Emmy.

-          DEN KOMMER, BARNET KOMMER utropade Louis innan jag hann svara.

-          DU SA VAD? Skrek hon till svar och började genast följe Louis exempel att stirra runt i rummet, genom att slita i massa byrålåder efter kläder. Jag stod roat och kollade på dem.

-          Helt ärligt, vad håller ni på med? Frågade jag såg hur dem stannade upp i en rörelse.

-          Eh packar, antar jag sa Emmy förvirrat.

-          Jag har redan packat en väska som står redo i bilen, så om ni kan ta på er något så kanske vi kan köra istället sa jag och så hur dem båda blev röda i huvudet.

-          Öh visst svarade Emmy och slank snabbt ut ur rummet.

 

 

Emmys perspektiv

 

Under bil resan från El och Louis hus till sjukhuset hann jag få ännu en panik attack, denna gången av faktumet att han skulle dyka upp sjukhuset bara en stund efter oss. Och inte bara han, hela gänget skulle vara där. Jag undrade vilka utav dem som hatade mig. En visste jag redan. Eleanor var faktiskt den ända jag hade haft kontakt med under tiden jag bott i LA. Men nu kunde jag inte tänka det längre, eftersom vi kom fram till sjukhuset och jag var tvungen att hjälpa Eleanor. Som tur var hittade vi snabbt en parkering och tog oss sedan in så snabbt vi kunde. När vi väll kommit fram till information disken gick allt snabbt. Eleanor fick en rollstol och vi tog hissen till femte våningen där dem fick ett eget rum. Snart kom även den första värken och så fort den var över började jag dra mig till dörren.

-          Eh, jag måste gå på toa mumlade jag, som egentligen bara inte klarade av att vara i rummet när han skulle komma.

-          Det finns en toa här hörde jag Louis säga men jag var redan ute.

Jag fick syn på en toa längst bort i korridoren och styrde genast stegen dit. När det bara var några meter kvar plingade hissen bredvid till och jag kollade automatiskt upp och mötte Harrys härjade ansikte som ändrade till ett kallt uttryckt när han såg mig. jag fick genast en klump i magen. Utan att säga ett ord gick han förbi mig och bakom honom kom resten av gänget. Nigar som kom ut efter Harry lös upp och var bara efter några sekunder i min famn.

-          Emmy sa hon glatt och kramade om mig.

-          Hej sa jag lågt och fick snart en annan välbekant kram, en av dem jag hade saknat mest, Zayn. Jag har saknat dig sa jag och släppte honom.

-          Och jag dig, svarade han. Bakom honom slank Liam förbi, han stannade inte men han gav mig en liten nick som hälsning. Det sårade mig lite, men han hade all rätt att inte gilla mig. sen mötte jag dem blåa ögonen som stirrade chockat på mig och det kändes som någon hade stampat på mitt hjärta. Jag ville bara sjunka ner till marken och börja gråta, men det kunde jag inte, inte här inför honom.

 


Äntligen, eller hur?

 

Så vad tror ni har hänt på 5 månader, ni har lite att säga till om hur det kommer bli sen så bara kommentera med er ;)

 

Kom ihåg att jag fortfaranade söker hjälp med bloggen!

 

 


Viktigt!

Hej alla mina underbara läsare!
 
Känner att det är dags att ge er lite info nu! Som ni ser är uppdateringen helt galet dålig och jag svinker alla er som vill läsa fortsättingen på båda novellerna. Men just nu finns inte tiden där, jag har precis börjat sista året på gymnasiet oxh har praktik tre gånger i veckan då jag är borta 12 timmar om dagen. sen har jag massa nadra skoluppgifter (projektarbete på 100 timmar), träning, jobb och körskola. så när jag väll är ledig så orkar jag helt enkelt inte sätta mig och skriva på novellerna.
 
Känns surt att lägga ner en massa tid när man inte får någon respons....
 
Så jag vet inte riktigt hur jag ska göra, låta det vara tills jag har tid (och lust) igen? eller göra ett avslutande kapitel på one dream och sen sluta..?
 
Meddelar er på twitter när det händer något! @OneDreamNovell
 
Puss och kram, till alla er som fortfarande kikar in, ni är bäst! <3
 
Är det kankse någon annan som är intresserad att ta över?? hör av er i så fall!!!

One Shot ~ Winter, bad luck, god luck!

                             


Jennifers perspektiv

 

Jag tog ett djupt andetag och blickade sedan ut över dem snötäckta backarna. Lite bakom mig hörde jag mina vänners höga skratt och snart kände jag knuff i sidan, vilket jag inte var bered på utan vinglade till lite innan jag gav Sofia en sur blick.

-          Schyst utropade jag surt men log sen.

-          Äh du får väll vara vaken, jag kan ju inte hjälpa att du stod och sov.

-          Det gjorde jag inte svarade jag trumpet tillbaka.

-          Åh kan ni sluta sjafsa någon gång? Ropade Rosanna en bit bort. Jag vill åka!

-          Det vill jag med! Svarade jag glatt och böjde mig ner för att se om min snowboard satt bra.

Det var äntligen vinter lov och jag och mina vänner hade planerat sedan länge att sticka till Österrike över lovet för att åka skidor och i mitt fall snowboard.

 

 

-          Jag vet inte Jennifer, jag tror inte jag vågar svarade Rosanna osäkert.

-          Nja inte jag heller svarade Sofia.

Jag hade precis tagit upp ämnet om att åka i en av dem större backarna och mina vänner var inte helt med på det.

-          Är det okej om jag sticker iväg själv då? Frågade jag dem.

-          Om du lovar att ta det lugnt, det är mycket offpist i den backen, svarade Rosanna som alltid var den ordentliga utav oss tre.

-          Självklart svarade jag glatt och vände mig om till liften som skulle ta mig upp.

När jag väll kommit upp började jag genast åka ner för den branta backen. Jag kunde inte sluta le för en sekund när jag kände den välbekanta känslan av adrenalin. Snart började det komma mer och mer träd som jag fick slalom igenom. Rätt som det var dök där upp ännu mer träd och jag började tappa den rytmiska känslan i snowboarden. Paniken började stiga i mig och all glädje var som bortblåst och istället ersatt med skräck. Så fort jag kommit bort från ett träd kom det ett till och snart kunde jag inte styra alls utan började inse att detta inte skulle sluta väll. Precis då fick jag en snabb skymt utav en hög med hårdpackad snö jag var på väg emot innan det blev svart.

 

 

-          Shit hur är det? Hörde jag någon avlägset fråga på engelska, osäker på om frågan var till mig och var jag befann mig.

-          Var är jag? Frågade jag yrt och försökte resa mig upp men hejdade mig snabbt när jag kände den blixtrande känslan i mitt vänstra ben. Aj utropade jag smärtsamt.

-          Var gör det ont? Frågade rösten igen och mina ögon sökte snabbt källan. Jag fick en snabb skymt utav en kille med dem mest underbara ögonen innan det blev svart igen.

 

Nästa gång jag vaknade befann jag mig i ett vit rum. Jag kollade mig förvirrat omkring. Ad gjorde jag här? Vad hände ute i backen? Med en titt ner på mina ben kände jag genast tårarna bränna i ögonvrån. Mitt vänstra ben befann sig i ett vitt gips som gick ända upp till låret. Hade jag brutit benet? Precis då öppnades dörren och en kvinna i vit rock dök upp, med två tjejer som såg alldeles förfärade ut.

-          Åh Jennifer! Utbrast Rosanna och sprang snabbt fram till mig. Vet du hur oroliga vi har varit!?

-          Håll käft Rosanna, huvudsaken är att hon är trygg nu svarade Sofia innan jag själv hann svara.

-          Jag sa ju åt dig att ta det försiktigt fortsatte Rosanna utan att bry sig om Sofia, som alltid blev lite vresig när hon var orolig.

-          Jag vet inte vad som hände, jag förlorade konrollen helt enkelt svarade jag med gråten i halsen innan jag tittade upp på den tålmodiga kvinnan. Hur illa är det? Frågade jag och nickade mot gipset?

-          Ja du kan ju räkna med att inte använda benet på 6 veckor svarade hon medlidande.

6 veckor? Jag hade alltså fått åka tre dagar av tio som vi skulle vara i Österrike. Kul!

 

 

Jag fick stanna på sjukhuset en dag och under den tiden var det mina vänner som höll mig sällskap i det annars tråkiga rummet. Men när jag började bli lite smått galen på deras (mest Rosannas) daltande skickade jag ut dem, dem kunde ju i alla fall få njuta lite av sin skidsemester. Det hade knappt gått en timme efter dem hade gått när det knackade på dörren igen och in i rummet kom två okända killar in. Jag satte mig upp i sittande ställning och kollade förvirrat på hur dem gick fram till min säng.

-          Hej sa den längre utav dem med ett leende. Vi ville bara kika in och se hur det var med dig fortsatte han. Det var vi som hittade dig i backen förklarade han snabbt när jag inte svarade.

-          Åh mumlade jag och mindes plötsligt hans ögon, så det hade inte varit en dröm. Ja som ni ser är det väll inte på topp mumlade jag dystert.

-          Ledsen för det svarade han medlidande. Jag är föresten Liam.

-          Och jag är Louis svarade den andra killen som stått tyst.

-          Trevligt att träffas, jag är Jennifer och tack för ni hittade mig svarade jag och försökte få fram ett leende.

 

 

Det var inte den ända dagen jag fick besök utav killarna. Utan även efter jag fått komma ”hem” till vår stuga dök dem upp regelbundet. Alltid med uppmuntrande ord och varma kramar. Det visade sig dessutom att jag och Liam hade en massa gemensamt så vi hade alltid något att prata om. Och så fort han befann sig i rummet glömde jag min olycka och tänkte mer på alla galna fjärilar i magen som han satte igång.

 

 

-          Ska du också på after skin? Frågade jag Liam en eftermiddag.

-          Ska du? Frågade han och tittade med sina bruna ärliga ögon på mig.

-          Skulle väll inte tro det suckade jag och förbanades över det tunga gipset.

-          Ska Fia och Rosanna då? Frågade han.

-          Ja det är det ända dem har pratat om sedan vi kom hit svarade jag.

-          Om du vill kan jag stanna här hos dig?

-          Liam det vore inte rätt mot varken dig eller Louis! Svarade jag och tittade ner på mina händer.

-          Äh Louis bryr sig inte och jag själv tror att jag har trevligare här i ditt sällskap svarade han och jag blev genast röd om kinderna.

-          Verkligen? Mumlade jag blygt.

-          Mycket svarade han och reste sig upp för att kasta in en pinne i brasan.

 

 

-          Här har du ditt tee sa Liam glatt och räckte mig koppen innan han själv hoppade ner i soffan och kurrade in sig i filten som vi delade.

-          Du är en ängel svarade jag tacksamt.

Sedan satt vi bara under tystnad och tittade in på den sprakande brasan. Våra vänner hade gått för ett tag sedan och det var beckmörk utom hus.

-          Jag kan knappt fatta att jag säger detta själv men jag är glad att du trillade sa Liam lågt.

-          Haha jaså, varför det? Frågade jag fnissandes.

-          Jo annars vet jag inte om jag hade träffat dig, och det är jag glad för att jag gjorde.

-          Och jag är glad att det var just du som hittade mig svarade jag ärligt.

-          Så vi är glada att vi träffades klargjorde Liam efter en stunds tystnad.

-          Verkar så svarade jag blygt och vågade knappt möta hans blick.

Spänningen i rummet började nästan bli pinsam men när Liam flyttade sig närmare mig vågade jag äntligen möta hans blick.

-          Väldigt glad mumlade han och lutade ansiktet närmare mitt innan våra läppar möttes i vår första kyss.

 





Ett år senare, Österrike.

 

-          Tror du att du klarar backen denna gången? Frågade Liam retsamt när vi stod högst upp.

-          Nu ska du vara tyst svarade jag snabbt och log mot honom. Denna gången är det kanske jag som räddar dig sötnos!

-          Ja då är vi ju kvitt svarade han och gav mig en puss på läpparna. Nu kör vi ropade han gällt och tog min hand innan vi tog fart.


Till dig Jennifer! Hoppas det blev bra och nu fick ni lite att läsa, bra va?

Så vad tycker ni?


OBS!! Lägger inte av med varken One dream eller EAY, dem ska få sina kapitel, så fort jag kan!!! Så ni behöver inte oroa er :)


one shot?

trodde uppdateringen skulle bli bättre här när jag fick sommarlov men så blide det ju inte. Har fullt upp med jobb, träning och håller dessutom på med att ta körkort så novellerna är kanske inte det första jag tänker på...

Men tänkte lite här om dagen när jag för en gångs skull hade tid att sitta vid datan (fortfarande trögt med novellerna, dock!) att jag kanske skulle kunna skiva några one shot till er. Så nu det jag ville komma till, vill DU vara med i en one shot? Berätta lite om dig själv, vem av killarna och om du vill, vad den ska handla om :)

så släng in en kort kommentar så kanske jag kan fixa det, låter det bra?


Jag lever!

Ville bara skriva att jag lever och be om ursäkt för den värdelösa uppdateringen men har såååååå mycket att göra! helt galet nu innan sommarlovet och jag vill bara ha klart alla mina uppgifter innan jag kan koncentrera mig på novellerna. Om ni (och jag) har tur får ni ett kapitel senare i veckan, men måste få klart det till skolan först!

Men vill tacka er alla som stannar kvar och bryr sig om mig, ni är guld värda! pusspuss!

One Dream Kapitel 89

tidigare


Emmys perspektiv


Jag vände mig om och spanade ut över klubben. Jag höll nästan på att ge upp när jag såg honom framme vid baren. Jag började lättat gå mot honom och när jag var tio meter bort såg jag honom snacka med en annan tjej. Han lutade sig fram för att säga något i hennes öra och när han lutade sig tillbaka uppträde hon precis som den andra tjejen med att fnissa och få en lätt rodnad innan hon lutade sig fram till honom för att svara. Jag kände en än gång hur avundsjukan kom krypande. Vad var det med mig? det var antaglien bara ett fan han pratade med men avundsjukan släppte inte. Tankarna började en än gång flygga runt i mitt huvud innan jag vände på klacken och gick. Jag ville i alla fall inte vara kvar här längre.





Eleanors perspektiv

 

 

Jag skulle precis säga något till Louis när jag såg Emmy trycka sig mellan alla människor för att ta sig ut.

-          Vänta lite älskling sa jag till Louis och skyndade mig efter där Emmy försvunnit.

När jag kom ut på gatan kollade jag mig omkring. Några meter bort stod hon och försökte få tag på en taxi. Jag gick med snabba steg fram till henne och drog ner hennes hand som var höjd.

-          Vad har hänt Emmy? Frågade jag och hon hoppade till av min plötsliga närvaro.

-          Inget svarade hon kort och kollade bort från mina ögon.

-          Men det är något som gör dig upprörd, det ser jag på dig svarade jag och försökte fånga upp hennes blick. Har Niall gjort något?

-          Gjort, gör? Jag har ingen aning svarade hon.

-          Vad menar du? Frågade jag förvirrat.

-          Skit samma, det är mig själv jag är sur på svarade hon upprört.

-          Berätta för mig sa jag och gick bort till en bänk några meter bort.

-          Jag vet inte vad det är med mig, så fort jag ser Niall prata med en annan tjej blir jag avundsjuk. Eleanor, jag är aldrig avundsjuk sa hon och för första gången såg jag min bästa kompis bryta ihop.

-          Emmy du ska veta att Niall älskar dig och du får inte tro att han någonsin skulle såra dig sa jag och hon nickade.

-          Jag vill hem, svarade hon tyst. Men tack att du finns där sa hon och log mot mig.

-          Så klart är jag det svarade jag och torkade bort hennes tårar. Jag åker med dig sa jag och tog upp min mobil.

-          Det behöver du inte, gå in och ha roligt istället svarade hon men jag tryckte snabbt in Louis nummer som svarade bara efter ett par signaler.

-          Var är du? Frågade han och lät lite orolig.

-          Utanför, jag åker hem med Emmy. Hon har fått i sig lite för mycket ljög jag och Emmy gav mig en tacksam blick.

-          Ska jag åka med er? Frågade han.

-          Nej ha kul med dina vänner Lou, vi ses där hemma sen svarade jag när en Taxi stannade framför oss.

 

 

Liams perspektiv

 

 

Jag och Niall satte oss ner i soffan där Louis satt och pratade i telefon. Niall började genast leta med blicken runt på klubben.

-          Har du sett Emmy? Frågade han mig medans han spejade ut över dans golvet.

-          Nej inte sedan vi kom hit svarade jag och synade honom när han tog upp sin mobil.

-          Hon och Eleanor åkte hem svarade Louis som precis lagt på. Emmy hade tydligen fått i sig för mycket.

-          Åkt hem? Frågade Niall förvånat och reste sig upp.

-          Dem tyckte vi skulle stanna här och ha roligt sa Louis och kollade menade på honom.

-          Men om hon inte mår bra vill jag vara hos henne svarade Niall och kollade mot dörren.

-          Niall, stanna sa Louis och Niall satte sig ner igen.

-          Okej, någon timme till då svarade han.

-          Bra då kan ni följa med mig ut på dansgolvet, jag har inte dansat en enda gång sedan vi kom hit sa Louis glatt och reste sig upp.

-          Låter bra svarade jag och var genast på bättre humör. Nu var jag inte den ändå utan tjej längre.

 

 

Efter bara en liten stund ute på dans golvet hittade jag en söt tjej som jag började dansa med. Hennes svarta hår dansade i takt med hennes mjuka rörelser och jag började äntligen njuta av kvällen. Jag satte mina händer på hennes höfter och gungade med i musikens takt. Varför kunde inte jag få njuta av livet? Jag var ju singel och dansade med en jätte söt tjej. Jag får helt enkelt sluta att ha dåligt samvete och komma över Cher. Tjejen jag dansade med vände sig mot mig och log mot mig. hennes leende lyste upp hela hennes ansikte och precis när jag mötte hennes läppar fick jag en skymt av tjejen jag hade älskat bara några meter ifrån mig. jag ryckte genast bort och mötte Cher chockade blick i några sekunder innan hon vände på klacken och försvann. Jag rusade genast efter men när jag sökte med blicken hittade jag henne inte någonstans. Och varför skulle jag hitta henne, vi hade ju gjort slut. HON hade gjort slut dessutom.

 

 

Emmys perspektiv

 

 

-          Emmy, skärp dig nu hörde jag Beckys hårda röst i andra änden på min iPhone. Jag kan inte ens fatta att du tvivlar på hans känslor för dig. Det var nog första gången jag hörde Becky vara sur.

-          Men jag såg ju hur han flörtade med dem försvarade jag mig.

-          Det var antagligen bara fans, och dem måste han vara trevliga mot. Vad har hänt med dig Emmy? Jag har aldrig sett dig avundsjuk.

-          Jag vet, svarade jag och torkade bort en envis tår.

-           Han älskar dig, tro inte något annat svarade hon och lär lite mjukare. Gå och sov, sen ska du se att du mår bättre svarade hon och jag nickade svagt men kom på att hon inte kunde se mig.

-          Okej, tack Becky sa jag och la på.

Jag suckade högt och reste mig från sängen. Jag hoppade över högen med kvällen kläder och gick vidare in till toan. Utan att kolla mig i spegelen sköljde jag av ansiktet i ljummet vatten tills sminket var borta. Jag drog av mig bh:n och tog en av Niall tröjor och la mig sedan på hans sida av sängen.  Jag drog sakta in hans doft och slöt ögonen. Innan jag somnade kom jag och tänka på vad Becky hade sagt och jag började så smått förstå att hon hade rätt.



Jag får ursäkta den sjukt dåliga uppdateringen men ni som har varit på Twittern har sett jag jag är väldigt ofokuserad just nu. jag vet lixom vad jag ska skriva men det går inte att få ner i ord. Sen har jag också väldigt fullt upp just nu. Sista rycket i skolan innan sommarlovet, massa prov och inlämningar. vilket jag också är jätte ofokuserad på så vet inte riktigt hur jag ska göra... ska försöka få upp nästa av EAY imorgon men på lördag kan jag garnatera att det inte blir något efter som jag fyller år, yeah 18 år!! ;) Men hoppas ni förstår.


Blir även lite smått irriterad på att samma person kommenterar men med olika namn, jag kan se era ip nummer bara så ni vet!!!

10 kommetarer!



One Dream Kapitel 88

Tidigare

Liams perspektiv


Sedan tog jag på mig en t-shirt och ett par chinos. Jag sprang ner för trapporna och in i köket där alla andra redan satt vid köksbordet. När jag såg alla mina vänner och deras flickvänner kände jag saknade utav Cher igen men jag motade genast bort saknade och satte mig på en ledig stol.

-          Kan vi inte hitta på något idag? Frågade jag dem och fick genast deras uppmärksamhet.

-          Precis vad jag tänkte svarade Nigar med ett leende.

-          Jag måste till studion snart, men vi kan väll gå ut ikväll? Sa Emmy och jag nickade. Gå ut och släppa loss verkade som en god ide.







Emmys perspektiv

 

 

När jag var klar i studion kom Niall och hämtade mig och åkte sedan till Starbucks.

-          Vad sägs som lite kaffe? Frågade han mig när han parkerade.

-          Du känner mig allt för bra svarade jag och kysste honom mjukt innan jag hoppade ur bilen.

Jag greppade hans hand och gick in på cafét. Jag läste igenom dryckerna och bestämde mig istället för min favorit; Strawberries & Cream Frappuccino. Kaffe kunde jag dricka när jag kom hem. Precis när det var vår tur ringde min mobil, Eleanor. Jag sa snabbt till Niall vad jag ville ha.

-          Fast utan grädde på toppen sa jag innan jag backade och svarade. Grädde bara gjorde sådana drycker sura, enligt mig. hej hjärtat svarade jag glatt.

-          Hej svarade hon glatt. Är ni fortfarande kvar i stan?

-          Yes det är vi svarade jag.

-          Bra kan du inte komma in om Top shop, jag har problem att välja klänning till ikväll sa hon och lät lite frustrerad.

-          Jo visst, vi är där om 10 minuter svarade jag och skattade åt henne.

-          Du är en ängel sa hon innan hon la på.

Jag skakade leende på huvudet vände mig om för att se hur det gick för Niall. Mitt leende suddades genast bort när jag såg honom säga något till kassörskan som fnittrade till och blev alldeles röd i huvudet. Flörtade han med henne? Jag kände genast avundsjukan koka igenom mig. vad höll han på med? Snart var han framme vid mig med våra drycker i handen och jag tvingade på mig ett falskt leende.

-          Är du redo? Frågade han och jag nicka kort till svar.

-          Du kan åka hem, jag ska bara mötta upp Eleanor på Top shop svarade jag innan jag gick min väg.

 

 

Zayns perspektiv

 

 

-          Är ni redo för kaoz? Ropade jag glatt till mina vänner och höll upp ett glas med någon blå drink i.

-          Hell yeah svarade dem alla i mun på varandra innan våra glas mötte varandra i mitten och jag drack upp hela innehållet.

Sen spred gänget ut sig. Vissa gick ut på dansgolvet och andra till baren. Själv la jag en arm runt Nigar och gav henne en lång kyss. Det var länge sedan jag hade känt mig så här taggad och jag bara visste att det skulle bli en riktig kanon kväll. Bredvid mig satt Louis med en beskyddande arm runt Eleanor.

-          Ska vi dansa? Viskade jag i Nigars öra och hon nickade glatt. Hon var lika taggad som mig.

Det var trångt ute på dans golvet så vi stod och dansade nära varandra, inget mig emot. Jag satte genast mina händer på hennes höfter och dansade lätt med i hennes rörelser. Jag kunde inte ens ta mina ögon från henne men kunde lätt räkna ut att hon var den vackraste tjejen på hela klubben. Och hon var bara min. jag kunde inte låta bli och le stort och Nigar höjde frågande på ögonbrynen.

-          Vad är det med dig? Frågade hon och skrattade lite.

-          Vadå, behöver det vara något? Frågade jag in till hennes öra.

-          Ja för du ler som ett fån skrattade hon tillbaka i mitt öra.

-          Jag är väll bara lycklig, är det så svårt att tro? Frågade jag och svarade med en lång kyss.

 

 

Liams perspektiv

 

 

Jag satt i baren helt ensam med ett glas vatten i handen. Alla andra var med sina tjejer och jag kunde inte låta bli att känna mig lite utanför som den ända singelen i gruppen. Visst hade jag fått syn på en del snygga tjejer men det kändes bara lågt och respektlös att ens tänka på att göra något med dem. Vi hade inte ens gått ut med att vårt förhållande var slut och det var inget jag såg fram emot i heller. Plötsligt kände jag en hand på min axel och när jag vände mig om möttes jag utav Niall och Harry som satte sig på stolarna bredvid mig.

-          Vad gör du här helt själv? Frågade Harry och beställde fram en öl.

-          Låter er ha kul med era tjejer svarade jag och försökte låta allt för butter.

-          Jaha men nu är Lollo och Emmy ute på dansgolvet tillsammans och dessutom behöver du inte känna dig utanför svarade Niall som alltid kunde läsa mig.

-          Tack killar men jag förstår om ni vill umgås med dem.

-          Precis lika mycket som vi vill tillbringa tid med dig svarade Harry och drog upp mig ur stolen. Häng med till soffan i alla fall sa han och jag lät dem dra mig dit.

 

 

Emmys perspektiv

 

 

Jag fattade inte vad som hade hänt med mig tidigare. Jag hade aldrig varit avundsjuk tidigare så varför inträffade det nu? Var det på grund av sveket från Bellas sida? Att jag inte kunde lita på folk längre, inte ens Niall som jag älskade över hela mitt hjärta. Eller var detta något Niall alltid gjort och jag hade inte tänkt på det eller helt enkelt inte brytt mig. jag fortsatte tänka vidare som jag hade gjort hela dagen men till slut blev jag trött på mig själv och lämnade Lollos sida och gick till baren, jag behövde något att dricka och det var något starkt. Jag fick fram en redbull vodka och drog den i stora klunkar. Jag kände hur den genast började göra mig lite lullig och jag återvände till Lollo. Men nu hade Harry tagit min plats. Jag studerade hur dem dansade nära varandra och kände genast en stark längtan efter Niall. Jag spanade efter honom på dans golvet men hittade inte honom. Sen gick jag till soffan där Louis och Eleanor hade suttit hela kvällen.

-          Har ni sett Niall? Frågade jag dem.

-          Han var här precis med Liam och Harry, men jag har ingen aning vart dem gick svarade Eleanor.

 

 

 Jag vände mig om och spanade ut över klubben. Jag höll nästan på att ge upp när jag såg honom framme vid baren. Jag började lättat gå mot honom och när jag var tio meter bort såg jag honom snacka med en annan tjej. Han lutade sig fram för att säga något i hennes öra och när han lutade sig tillbaka uppträde hon precis som den andra tjejen med att fnissa och få en lätt rodnad innan hon lutade sig fram till honom för att svara. Jag kände en än gång hur avundsjukan kom krypande. Vad var det med mig? det var antaglien bara ett fan han pratade med men avundsjukan släppte inte. Tankarna började en än gång flygga runt i mitt huvud innan jag vände på klacken och gick. Jag ville i alla fall inte vara kvar här längre.



Någon önskade drama och detta var lite jag kom på men det fortsätter nästa kapitel, vad tror ni kommer hända?

Kommentera mera, 10st!


Everything About You Kapitel 5

Tidigare


Claires perspektiv


Klockan hade börjat bli mycket och det var dags att börja gå tillbaka till våra rum. Än en gång stod jag utanför och fubblade med mina nycklar. Jag var så inne i mina nycklar att jag inte märkt att det kommit en annan tjej i korridoren. Hon gick tyst förbi mig och vidare några dörrar innan hon stannade och satte ner sin väska. När jag tittade upp mötte jag hennes blick och hon log prövande mot mig samtidigt som jag fick upp min dörr. Jag log kollade på henne en sista gång innan jag gick in på mitt rum och mötte en annan blick. En tjej med långt brunrött hår satt i sängen med en laptop bredvid sig.

-          Åh hej, du måste vara Claire sa hon och reste sig upp och sträckte fram en hand. Jag är Jennifer.

-          Hej svarade jag och granskade henne, hon började genast se obekväm ut och flackade lite med blicken.

-          Jag tog den här sidan, hoppas det är okej sa hon och gick och satte sig igen.

-          Vadå, skulle du byta om jag inte var det? Frågade jag henne och hon stirrade på mig.

-          Eh svarade hon och jag log mot henne.

-          Spänn av, jag har redan packat upp här så svarade jag och vände ryggen mot henne och tog mina badrumsartiklar och gick mot badrummet för att börja göra vid mig för sängen.








Claires perspektiv

 

 

Jag granskade mig i spegelen en sista gång. Det var första skoldagen och då kunde man ju inte se ut hur som helst. Jag hade sminkat mig med lite solpuder och maskara. Sedan hade jag gjort några naturliga lockar i håret så det så lite busigt ut. På mig hade jag mina favorit shorts och en beige tröja som var alldeles ny. Jag slängde en blick på klockan, shit vi börjar ju nu tänkte jag och blev lite stressad. jag skulle gått samtidigt som Jennifer ändå. Jag greppade min mobil och låste rummet innan jag började små springa genom dem långa korridorerna. Jag fick syn på en smal gestalt med keps några meter fram och kände genast igen Spencer som var en av dem få jag hade pratat lite med igår.

-          Spenc skrek jag och han vände sig om och lyste upp i ett leende.

-          Nämen är det fler än mig som är försenade sa han och log när jag kom ikapp honom.

-          Ja, passa tider är väll en av mina svagheter svarade jag och skrattade lite.

-          Då är vi två svarade han och skrattade med mig. Så, vilket klassrum ska du vara i? frågade han och jag försökte minnas namnet på salen jag skulle till.

-          A25 svarade jag och han nickade mot dörren vi snart var framme vid. Vart ska du vara?

-          A27 svarade han och gick vidare medans jag stannade vid mitt klassrum. Spencer var en av dem få jag faktiskt gillade och vi skulle ha musik lektioner tillsammans vilket skulle bli kul eftersom han avslöjat att han rappade.

 

 

Jag tryckte ner handtaget på dörren och klev in. Alla andra hade redan kommit och den första jag fick syn på var Harry som satt och flinade åt mig. jag tackade gudarna för att det var bänkar för en och en så slapp man sätta sig bredvid någon man inte gillade.

-          Sorry för jag är sen ursäktade jag och läraren nickade bara och tittade ner i sina papper. Jag gick och satte mig vid bänken som var snett bakom Harry.

-          Det är lugnt, vi skulle just presentera oss själva och när du ända har allas uppmärksamhet kan du väll börja sa läraren och tittade på mig.

-          Visst, jag är Claire Styles svarade jag och log mot honom.

Sen fortsatte alla presentera sig och jag satt och kollade ointresserat runt på mina klasskamrater. Jag kunde glatt konstatera att jag var en av dem snyggare tjejerna i alla fall. Jag vände huvudet år vänster och tittade in i ett par bruna ögon för en sekund innan han skamset tittade ner i sin bänk. Jag log och tittade noggrannare på honom. Hans ljusbruna hår låg i en rufsig frisyr. Han hade på sig ett par chinos och en rutig skjorta som satt tight över hans armmuskler. Han tittade upp igen och mötte min blick längre denna gång men tittade snart bort igen.

 

 

Det var en tråkig timme med mest genom gång av schema och annat ointressant. Men till slut ringde det ut och jag var snabbt ute ur klassrummet. Jag väntade in Harry som kom ut efter några andra.

-          Ska vi gå och käka? Frågade jag honom och han nickade.

-          Yes, vi möter Louis där svarade han och la en arm om mig. så vad tycker du om vår nya klass?

-          Vet inte orkade inte bry mig om dem svarade han och han skrattade åt mig.

-          Som vanligt då alltså.

Vi kom in i matsalen där en del elever redan var. Det var en hyfsat liten skola med endas 250 elever vilket var lite för oss som var 2000 på vår föra skola. Jag plockade åt mig av maten och satte mig vid ett av borden och snart satt både Harry och Louis där med. Dem började genast snacka upphetsat om några tjejer så jag stängde öronen och smsade Spenc att han skulle komma till matsalen. Jag fick snart ett svar att han var på väg och jag kunde andas ut.

 

 

 

-          Damn kolla in henne utropade Harry som följde någon med blicken.

 Louis kollade upp och nickade gillande. Jag vände mig om och följde deras blick som togs upp utav en blond tjej som gick med en matbricka på väg till ett bord. Hon var nog något längre mig och hade ganska smal men muskulös kropp. Hon vände huvudet åt vårt håll och jag fick ögonkontakt med hennes gröna ögon. Jag kände redan fientligheten mellan oss, hon och jag skulle definitivt inte vara vänner tänkte jag och tittade på killarna igen och suckade.

-          Seriöst, tycker ni den där är snygg? Frågade jag och skrattade elakt innan jag kollade åt hennes håll igen. Hon hade precis slagit sig ner vid ett bord där killen med dem bruna ögonen satt. Jag följde hennes rörelser med blicken när hon la en hand på hans överarm och skrattade åt något han sa och jag smalande genast ögonen.

 

 

Bellas perspektiv

 

 

Jag följde efter Jasmine i matsalen och kom fram till ett bord där hennes kompis Jennifer satt. Jag hatade att vara ny på en skola och gå igenom matsalen där alla stirrade på en men när jag kollade mig omkring satt alla upptagna med sitt.

-          Hej Jenni sa Jasmine glatt och slog sig ner.

-          Äntligen är ni här, fattar ni hur pinsamt det är att sitta här helt själv.

-          Varför satt du inte med din rumskompis då? Skrattade Jasmine till svar.

-          För till skillnad från dig som har Bella här att bo med bor jag med henne sa hon och pekade diskret åt en blond tjej som satt med tre andra killar och skrattade högt.

-          Vadå då? Hon är väll inte så farlig? Sa jag och tittade på den blonda tjejen.

-          Skojar du med mig? jag är rädd för henne svarade hon dramatiskt och vi skrattade åt henne. Jaja skratta ni bara muttrade hon och stoppade in en gurkbit i munnen.

-          Är ni taggade för ikväll? Frågade Jasmine och syftade på strandfesten.

-          Om jag är svarade jag glatt. Vad ska man ha på sig? Frågade jag.

-          Bikini svarade Jasmine och blinkade.

-          Verkligen? Svarade jag och kände mig lite illa till mods för att hela skolan skulle se mig i bikini.

-          Du behöver ju inte ha det om du inte vill svarade Jasmine och log vänligt. Ha shorts eller något. Det kan aldrig bli fel.

Jag nickade till svar och kastade bort mitt långa hår från ansiktet. Mitt i en tugga kom jag ihåg att jag sett Jennifers rumskompis en gång innan i korridoren. Jag hade lett mot henne men bara fått en kylig blick tillbaka. Så jag led med Jennifer, själv hade jag haft tur att ha fått någon som Jasmine. Hon hade redan fått mig att skratta en massa.



Vet att jag skulle skriva om festen i detta kapitlet men så blev det inte utan då skulle det bli för långt, så ni får vänta tills nästa men istället presenterades en rad karaktärer bland annat den andra huvudrollen Bella!

Både Jasmine och Jennifer är två tävlande som får två av birollerna :)

Vad tycker ni so far? :)

10 Kommentarer

One Dream Kapitel 87

Tidigare

Eleanors perspektiv


Snart satt/stod vi alla samlade i trädgården. Både Lollo och Nigar hade kommit några minuter innan resten utav killarna och nu väntade vi alla på att köttet skulle bli färdig grillat. Jag hade precis burit ut salladen och satte mig försiktigt i Louis knä. Han log stort och satte händerna på min mage. Snart kom Harry och Lollo ut med en massa öl flaskor och delade ut till alla. När dem kom fram till mig tog Louis ivrigt emot en medans jag tackade nej.

-          Kom igen Eleanor, du kan väll unna dig en öl försökte Harry envist medans jag bestämt skakade på huvudet.

-          Jag skulle gärna ta en men det finns en del av mig som stoppar mig svarade jag och la handen ömt på magen. Harry följde förvånat min blick och började gapa.

-          Har du gjort henne på smällen din lille jävlen utropade Harry glatt till Louis som satt och log stolt.

-          För det har jag svarade han och kramade mig bakifrån. Nu hade alla förstått vad vi pratade om och kom snabbt fram och gratulerade. Det blev ett ända stort kram kalas. Till och med Liam stod och log, vilket han inte hade gjort på länge.

-          Jag ska bli farbror, jag ska bli farbror utropade Niall upphetsat om och om igen. snart hoppade även Harry runt och skrek det.







Nialls perspektiv

 

 

Jag drog en sista gång med tandborsten och sköljde sedan munnen med vatten innan jag gick ut till sov rummet. Jag stannade till av synen utav Emmy i endast trosor och ett tight linne. Hon smorde omsorgsfullt in sina ben med Lotion och jag kunde knappt slita blicken från henne. Så vacker på alla sätt. Hur hade jag fått en tjej som henne tänkte jag och kramade om henne bakifrån.

-          Hej sa hon mjukt och vände sig om och la sina armar runt min nacke.

-          Jag har saknat att ha dig runt mig sa jag tyst och hon log mot mig.

-          Och jag har saknat dig svarade hon och möte hungrigt mina läppar.

Vi förflyttade oss snabbt till sängen och mina händer gled ner till hennes mage där linne glidit upp och började genast stryka henne lekfullt. Mina hände gled längre och längre upp och jag kysste henne nätt över halsen. Hennes mun gav ifrån sig ett lät stön och jag log medans jag fortsatte kyssa hennes hals. Hon hjälpte mig snabbt av med tröjan och våra läppar återförenades snabbt. Kyssarna blev mer och mer intensivare och längtan började bli för stor. Dem sista kläder försvann och jag sluta kyssa henne för några sekunder och tittade in i hennes blåa ögon.

-          Jag älskar dig så mycket sa jag och hon log mot mig.

-          Och jag älskar dig Niall svarade hon.

 

 

Jag vaknade nästa morgon och log mot flickan som låg bredvid mig. hennes hår låg i stora lockar och hennes ögon var slutna. Jag kysste henne mjukt över hennes bara axel och reste mig sedan upp och drog på mig en tröja och ett par byxor. Min mage började kurra och jag hörde ett fnissande från sängen jag vände mig om och upptäckte att Emmy hade vaknat.

-          God morgon sa jag och gick fram till henne.

-          God morgon svarade hon och satte sig upp för att kyssa mig. är du hungrig? Frågade hon.

-          Antar det svarade jag leende och hon skrattade som svar och reste sig upp.

-          Då får vi väll fixa lite frukost antar jag sa hon och än en gång kunde jag inte slita blicken från henne.

Hon tog snabbt på sig en av mina vita t-shirtar och trosor innan hon tog min hand och tillsammans gick vi ner till köket. Väll där hoppade hon upp på en diskbänk och jag kollade förvånat på henne.

-          Ska vi inte fixa frukost? Frågade jag henne och hon gav mig bara ett litet leende.

-          Jo, men jag tycker du ska fixa det svarade hon och blinkade.

-          Jaså det tycker du frågade jag och ställde mig mellan hennes ben.

-          Det tycker jag verkligen svarade hon och bet sig i läppen.

-          Men du är ju kvinnan av oss, och fakta säger att det är kvinnan som ska laga maten.

-          Jaha så det säger du svarade hon och fick ett ondskefullt leende på läpparna. Men fakta säger även att vi kvinnor kan få män att göra allt till oss, bara vi använder det vi är bäst på sa hon och drog mig närmre.

-          Och vad är det då? Frågade jag tyst med mina läppar bara en millimeter från hennes.

-          Åh tro mig det vet du svarade hon och kysste mig. så iväg med dig nu! Gör frukost till din flickvän sa hon och puttade bort mig och jag gick iväg till kylskåpet med en sur uppsyn.

 

Eleanors perspektiv

 

 

Jag betraktade Louis ryggtavla medans han klädde på sig. Jag drog några tag med borsten och satte sedan upp håret i en slarvig knut på huvudet.

-          Du jag har funderat på en sak sa han plötsligt och jag kollade upp på honom.

-          Jaså? Vad har du då tänkt på? Frågade jag och satte mig bredvid honom.

-          Jo nu när v ska få barn tänkte jag att det kanske var dags för oss att skaffa något eget sa han och jag kollade glatt på honom.

-          Menar du det? Frågade jag och han tog mina händer.

-          Det är klart, jag kan knappt vänta tills jag får starta upp en familj med dig sa han och kollade djupt in i mina ögon.

-          Det finns inget jag hellre vill svara jag honom och lutade mig fram och kysste honom. Hur mycket jag än älskade att bo med dem andra var det en dröm att få flytta till något eget och starta upp vår lilla familj tillsammans.

-          Jag ser fram emot vår framtid tillsammans Eleanor Tomlinson viskade han i mitt öra och jag fick gåshud på mina armar. En framtid med Louis, det lät helt underbar tänkte jag och log.

 

 

Liams perspektiv

 

 

Jag hade stängt in mig i mitt rum dem senaste dagarna. Att veta att det var slut med ännu en tjej jag älskade tog hårt på en. Att ha gjort slut med Cher påminde mig så mycket om Danielle och känslorna som jag inte visat då kom nu. Jag tänkte tillbaka på alla underbara minnen vi hade tillsammans och undrade om jag någonsin skulle få träffa en tjej som stannade. Just nu kändes det inte så utan hela min värld var upp och ner vänd. Jag ville bara till studion och sjunga. Det var då jag inte tänkte på det så mycket utan bara gjorde det jag var bra på. Jag reste mig från sängen och gick till badrummet. När jag synade min spegelbild suckade jag. Jag hade inte rakat mig på ett par dagar så jag tog fram rakhyvelen och rakade vant av hårväxten. Sen hoppade jag in i duschen och stod där ett tag. Det var dags att rycka upp sig. Jag kunde inte bara stänga in mig och tycka synd om mig själv längre. Jag hoppade ut från duschen och torkade håret med handducken. Sedan tog jag på mig en t-shirt och ett par chinos. Jag sprang ner för trapporna och in i köket där alla andra redan satt vid köksbordet. När jag såg alla mina vänner och deras flickvänner kände jag saknade utav Cher igen men jag motade genast bort saknade och satte mig på en ledig stol.

-          Kan vi inte hitta på något idag? Frågade jag dem och fick genast deras uppmärksamhet.

-          Precis vad jag tänkte svarade Nigar med ett leende.

-          Jag måste till studion snart, men vi kan väll gå ut ikväll? Sa Emmy och jag nickade. Gå ut och släppa loss verkade som en god ide.



Vet att jag uppdaterar dåligt på denna och det är för att den är inte lika rolig att skriva på längre, kanske ska hoppa fram i tiden lite? Kanske avsluta den snart? Eller så kan ni komma med lite ider...

10 kommentarer


Everything About You Kapitel 4

Tidigare


Claires perspektiv


Ibland kunde man inget annat att älska pappa, han visste precis vad vi ville ha tänkte jag, nu när vi satt i den svarta Range Rover med några röda detaljer. Vi hade satt på radion och satt och sjöng med högt till låtarna vi kunde. Inte förens Harry började sakta ner upptäckte jag att vi var framme. Vi körde in på en parkering och bredvid tornade ett gigantiskt hus upp. Jag hoppade ur bilen och kollade på det. Det såg snyggt och fräscht ut så långt i alla fall.

-          Ska vi ta någon väska med oss nu? Frågade Harry och jag nickade.

-          Det är väll lika bra svarade jag och gick till bagageluckan. Aldrig att jag kan ta allt det på en gång stönade och började med en väska.

-          Vi måste till expeditionen först och hämta våra nycklar till rummen sa Harry.

-          Då är det väll bara att gå sa jag och började gå mot den stora byggnaden.






Claires perspektiv

 

 

Jag gick långsamt genom den långa korridoren och letade efter rum 26. När jag nästan var i slutet av korridoren hittade jag det. Jag satte i nyckelen i låset och öppnade dörren. Rummet var för två personer och högra sidan var redan tagen så jag gick till den andra och ställde min väska vid skrivbordet och tittade mig omkring. Båda sidorna var identiska med sängarna längst bort i hörnen, ett nattduksbord bredvid och skrivbord som stod men den långa sidan ut i rummet vilket gjorde att sidorna blev mer avskilda. Där fanns även vars en garderob och hylla. Jag gick fram till skrivbordet och kollade ut från fönstret. Det var utsikt över baksidan där en stor fotbollsplan fanns. Just det Harry hade snackat om att dem hade ett fotbolls lag. Jag gick sedan ut ur rummet igen och vidare till bilen för att hämta resten av mina grejor. Till slut fanns allt där och det bar bara att börja packa upp, men om jag tyckte det var tråkigt att packa, var det nog ännu tråkigare att packa upp. Jag började lägga in kläderna i gardroben och när jag hade gjort det var det inte mycket kvar. Jag sneglade på andra sidan där det redan var upp packat och undrade vem min rumskompis var. Eftersom skolan inte började förens om tre dagar var vi nog några av dem tidigare som anlänt. Dem flesta skulle nog komma imorgon.

 

 

Jag knackade på rum 53 otåligt och snart öppnades den och Harry släppte in mig.

-          Jag är uttråkad stönade jag och satte mig på en skrivbordsstol. Och utsvulten fortsatte jag.

-          Stackars dig då lipade han. Vi kan ju sticka ut och käka kanske sa han och la in några tröjor i garderoben.

-          Det skulle sitta fint svarade jag och tittade på andra sidan rummet. Har du träffat din rumskamrat än? Frågade jag och han följde min blick.

-          Ja, han är på toa svarade han samtidigt som dörren öppnades och en kille med brunt spretigt hår kom in i rummet.

-          Harry, vi delar badrum med tjejerna sa han och avbröt sig när han fick syn på mig. Men hallå där, jag är Louis sa han och kom fram till mig och log flörtigt. Och du är?

-          Inte intresserad svarade jag och log sockersött, jag var van vid att killar flörtade med mig.

-          Oh feisty svarade han med ett leende och blinkade mot mig.

-          Louis möt min kära syster Claire sa Harry och la en arm om mig. Och fast att hon är här för att bli skådespelare så spelar hon inte just nu, det är bara sådan hon är fortsatte han och jag log ont till honom.

-          Hur blir det med den där maten, jag är utsvulten och om jag inte får mat snart kommer jag börja äta små collage pojkar sa jag och Harry svarade med ett leende.

-          Vi får väll sticka och fixa lite käk till dig då svarade han och gick mot dörren. Louis är du hungrig?

-          Absolut svarade han och blinkade mot mig när han gick förbi mig.

-          Yey vi har varit här ett par timmar och jag har redan fått en ny stalker mumlade tyst och gick ut ur rummet.

 

 

Vi valde att promenera längs med stranden för att hitta något som passade oss alla tre. Tillslut hittade vi en restaurang som verkade okej så vi gick in och beställde in vars en rätt.

-          Louis är också engelsk sa Harry när vi fått in vår mat.

-          Nä för det hörde jag inte på hans dialekt svarade ironiskt och himlade med ögonen.

-          Man vet ju aldrig, du är ju trots allt blond, gav han igen kvickt och jag gjorde en grimas åt honom.

-          Okej nog med syskonbråket nu sa Louis och vi båda tystnade och kollade på oss. Ni ska väll gå på strand festen? Frågade han och jag gav honom en förvirrad blick.

-          Strand fest? Frågade Harry som verkat läsa mina tankar.

-          Ja den är samma dag som vi börjar och är nere vis stranden. Det är något sistaårs eleverna fixar. Antaglien till för att vi ska lära känna varandra sa han och ryckte på axlarna

-          Det verkar ju som vi ska dit sa Harry och kollade på mig.

-          Fest kan man väll aldrig säga nej till antar jag svarade jag och log.

 

 

Klockan hade börjat bli mycket och det var dags att börja gå tillbaka till våra rum. Än en gång stod jag utanför och fubblade med mina nycklar. Jag var så inne i mina nycklar att jag inte märkt att det kommit en annan tjej i korridoren. Hon gick tyst förbi mig och vidare några dörrar innan hon stannade och satte ner sin väska. När jag tittade upp mötte jag hennes blick och hon log prövande mot mig samtidigt som jag fick upp min dörr. Jag log kollade på henne en sista gång innan jag gick in på mitt rum och mötte en annan blick. En tjej med långt brunrött hår satt i sängen med en laptop bredvid sig.

-          Åh hej, du måste vara Claire sa hon och reste sig upp och sträckte fram en hand. Jag är Jennifer.

-          Hej svarade jag och granskade henne, hon började genast se obekväm ut och flackade lite med blicken.

-          Jag tog den här sidan, hoppas det är okej sa hon och gick och satte sig igen.

-          Vadå, skulle du byta om jag inte var det? Frågade jag henne och hon stirrade på mig.

-          Eh svarade hon och jag log mot henne.

-          Spänn av, jag har redan packat upp här så svarade jag och vände ryggen mot henne och tog mina badrumsartiklar och gick mot badrummet för att börja göra vid mig för sängen.



Så då var Louis med, nästa kapitel kommer vara första dagen i skolan och festen, hur kommer det gå?

Svar till dig Bella. Du kommer komma in i novellen i nästa kapitel och du kommer vara den andra huvudrollen. mer vill jag inte avslöja...

10 kommentarer :)


Everything About You Kapitel 3

Tidigare

Claires perspektiv



-          God morgon pappa sa jag och satte mig mitt emot honom.

-          God morgon gumman svarade han och la ner tidningen för att ta en klunk av sitt kaffe. Hade ni kul igår?

-          Nja, kunde varit roligare svarade jag och ryckte på axlarna medans jag tog en tugga av min bulle.

-          Blev det sent då? Frågade han.

-          Tror jag var hemma runt halv tre, har ingen aning om Harry svarade jag och log mot Anne som kom från trädgården och tog av sig ett par trädgårdshandskar.

-          Äntligen vaken sa hon glatt och satte sig bredvid pappa.

-          Ja man kan ju inte sova bort sin sista dag här i England svarade jag och log.

-          Usch säg inte så muttrade pappa surt som inte ville att jag skulle åka helt.

-          Har du packat allt? Frågade Anne som valde precis som mig att ignorera pappa.

-          Ja, har bara några små grejor kvar nu svarade jag glatt.

-          Jag tänkte att vi kunde ha en trevlig familjemiddag innan vi tjusar er till flyggplatsen sa Anne och jag nickade uppmuntrande.

-          Låter fint svarade jag och tog den sista tuggan innan jag reste mig upp och gick mot mitt rum.








Claires perspektiv

 

 

Jag hade precis packat färdigt mitt handbagage när Viola kom in i rummet med ett leende.

-          Tja sa hon glatt och slängde sig på min säng.

-          Hej svikare svarade jag och blängde på henne.

-          Vad har jag nu gjort? Frågade hon och la huvudet på sned.

-          Dissade mig igår kanske? Svarade jag surt.

-          Ops sorry men jag hade annat för mig sa hon och log så hon nästan sprack.

-          Ja och jag kan nog gissa av vad svarade jag och himlade med ögonen medan jag reste mig upp från golvet och satte mig bredvid henne. Så berätta allt nu då sa jag och lät henne upphetsat babbla på om Andrew och deras natt tillsammans.

-          Men ledsen att jag dissade dig sa hon när hon berättat klart.

-          Det är lugnt, jag klarar mig nog svarade jag och log lite.

-          Oj vad tomt det är här sa hon när hon kollat sig omkring. Det var mest bara möbler och annat jag inte behövde i LA som fanns kvar. Jag följde långsamt hennes blick och log.

-          Märkte du inte det förens nu? Frågade jag och skrattade.

-          Nej, så? Svarade hon och skrattade med mig. Jag kommer sakna dig sa hon och kollade sorgset på mig. Vem ska nu bitcha mot alla som förtjänar det?

-          Du får väll göra det skrattade jag. Jag kommer sakna dig också svarade jag och lutade mig fram och krama om henne.

-          Låt ingen köra över dig nu.

-          Som om jag skulle låta någon göra det svarade jag bitchigt och vi båda började skratta igen.

 

 

Jag lutade mig tillbaka och kollade ut från fönstret. Vi hade precis lyft från London och nu väntade en lång resa framför oss. Jag vände mig om mot Harry och stirrade surt på hans sovande ansikte. Roligt sällskap tänkte jag och satte i mina hörlurar. Jag satte igång en lugn spellista och satte mig bekvämt tillrätta. Jag tänkte tillbaka på vår lilla familjemiddag och log.

-          Vi har en överraskning till er berättade Anne uppspelt och jag tittade upp från min mat. Vi har fixat ett hus till er utropade hon glatt, medans pappa mest såg ledsen ut. Han hade alltid varit så överbeskyddande när det gällde mig och jag visste att det var svårt för honom att skicka iväg mig.

-          Ett hus i LA? Frågade jag och tittade glatt på dem när dem nickade. Yes Harry vi slipper trånga collage rum sa jag glatt.

-          Nja inte helt, men nästan sa pappa. Huset är inte ert förens om en månad, så ni kommer få bo på skolan fram tills des.

En månad skulle jag väll klara tänkte jag och log nöjt. Jag gäspade stort och föll snart in i drömmarnas land och sov djupt.

 

 

 

Plötsligt kom det ett kraftigt oväsen i mina öron och jag satte mig klarvaken upp och kollade förvirrat omkring men oväsendet försvann inte. Snart hittade jag källan och drog irriterat ut hörlurarna och tittade surt på Harry som satt med ett skadeglatt leende på läpparna och mobil i handen.

-          Vafan gjorde du det där för? Spottade jag ut.

-          Du sov och jag hade tråkigt svarade han och drog ut min sladd ur sin mobil där skitmusiken kom ifrån. Det funkade sjöng han tyst och tittade sedan upp igen med ett leende.

-          Du sov innan när jag hade tråkigt och inte fan väcker jag dig med skit musik på högsta nivå svarade jag surt och vände huvudet ifrån honom.

-          Sorry sis skrattade han. Dessutom landar vi om några minuter la han till och jag vaknade genast till.

-          Redan? Frågade jag upphetsat och han nickade glatt samtidigt som skylten med säkerhetsbälten tändes och flygvärdinnorna medlade det i högtalarna.

 

 

Vi bökade in vårt bagage i den stora taxi bilen och gav sedan adressen till taxichauffören där vi skulle hämta vår egen bil. Man kunde ju inte bo i LA utan att ha bil resonerade pappa och jag sa inte emot. Jag kollade glatt på staden medans vi körde igenom den och jag visste att jag skulle trivas bra här. Snart var vi framme och medans Harry betalade taxin och tog ut vårt bagage, gick jag in och hämtade nycklarna till vår bil. jag gick fram till mannen som satt bakom disken och han log genast mot mig.

-          Välkommen, och vad kan jag hjälpa dig med? Frågade han tillgjort.

-          Jag ska hämta ut en bil i namnet Styles svarade jag och log falskt tillbaka.

-          Jag behöver ett ID för det sa han och jag tog genast upp mitt ID som han synade noga innan han reste sig upp och hämtade en bunt papper och nycklarna. Så behöver du bara skriva under här så är allt klart sa han och räckte mig två papper som jag genast skrev under.

-          Så sa jag och la ner pennan och tittade upp på honom.

-          Bilen står tredje till höger, hoppas allt kommer till sin belåtenhet sa han och log.

-          Tackar, svarade jag innan jag tog grejorna och gick ut till min väntande bror.

 

 

Ibland kunde man inget annat att älska pappa, han visste precis vad vi ville ha tänkte jag, nu när vi satt i den svarta Range Rover med några röda detaljer. Vi hade satt på radion och satt och sjöng med högt till låtarna vi kunde. Inte förens Harry började sakta ner upptäckte jag att vi var framme. Vi körde in på en parkering och bredvid tornade ett gigantiskt hus upp. Jag hoppade ur bilen och kollade på det. Det såg snyggt och fräscht ut så långt i alla fall.

-          Ska vi ta någon väska med oss nu? Frågade Harry och jag nickade.

-          Det är väll lika bra svarade jag och gick till bagageluckan. Aldrig att jag kan ta allt det på en gång stönade och började med en väska.

-          Vi måste till expeditionen först och hämta våra nycklar till rummen sa Harry.

-          Då är det väll bara att gå sa jag och började gå mot den stora byggnaden.


Nästa kapitel kommer det hända mer, jag lovar! Men jag måste ju börja någonstans och jag behöver ert stöd för att kunna fortsätta...

10 Kommentarer.


One Dream Kapitel 86

Tidigare

Liams perspektiv


-          Så hörde jag Cher säga och det avbröt den pinsamma tystnaden.

-          Vi behöver prata sa jag och kände hur modet började komma tillbaka.

-          Antar det suckade hon och gick in mot köket och satte sig på en stol.

-          Du ignorerar mig sa jag och hon ryckte till.

-          Det finns anledningar för det sa hon och kollade upp på mig med blanka ögon. Jag satte mig mitt emot henne och tog hennes hand.

-          Kan du berätta? Bad jag henne och hon suckade bara.

-          Du borde veta sa hon och kollade på mig som allt var mitt fel. Jag släppte genast hennes hand och rynkade ögonbrynen.

-          Vad menar du med det? Frågade jag henne med vass ton.

-          Om du hade intresserat dig mer för mig hade du vetat.

-          Det är ju du som inte svarar längre eller inte vill ses, hur ska jag då veta hur allt går för dig? Frågade jag henne.

-          Du kan ju börja med att kolla twitter och se vad dina fans skriver till mig sa hon sårat.

-          Vad menar du?

-          Dem kommer aldrig acceptera oss två Liam, när ska du förstå det?

-          Sen när brydde du dig vad andra tycker?

-          Nu sa hon och kollade bort. Jag trodde verkligen dem skulle sluta efter ett tag men nu har det pågått i ett halv år. Jag orkar inte mer sa hon och kollade på mig igen.

-          Så du ger upp om oss? Frågade jag sårat.

-          Det kommer ändå inte funka fortsatte hon. Jag sticker på en världsturné om några veckor.

-          Hur länge blir du borta?

-          Det spelar ingen roll hur länge. Det kommer ändå inte gå sa hon och jag såg en tår rinna ner från hennes kind.

Jag var helt mållös. Jag kunde knappt fatta att hon bara ger upp. Jag reste mig häftig upp och fick stolen att välta omkull. Utan ett ord försvann jag ut från huset. Nu ville jag bara hem.






Emmys perspektiv

 

 

Jag satt och gungade stilla med i den svarta hästens rörelser. Jag log glatt och mötte Fridas blick som red bredvid mig.

-          Detta är livet suckade jag och vifta irriterad bort en envis fluga.

-          Skojar du, jag kan knappt fatta att du väljer ett liv fullt av stress, glamour och ytlighet framför detta svarade hon tillbaka och skrattade. Åh vem försöker jag lura, snälla ta med mig till London utropade hon dramatiskt och jag började genast skratta mot henne.

Var det någon jag kände som kunde vara en drama Queen så var det min kära syster.Och Louis tänkte jag och log ännu mer. Vi fortsatte att rida genom skogen i en stilla tystnad, det ända man kunde höra var hästarnas frustingar och hur deras hovar träffades i marken med dova dunsar. En lång väg började uppenbara sig och hästarna började genast bli taggade men både jag och Frida visste att under underlaget var där en massa hårda stenar så det var bara att fortsätta skritta. Jag kastade en blick på Frida som satt som en hösäck i sadeln.

-          Sträck på dig sa jag skarpt och skrattade när hon räckte ut tungan men efter en stund såg jag i ögonvrån hur hon sträckte på sig.

När den steniga biten var slut tittade vi snabbt på varandra med sluga leende innan vi kortade tyglarna och smackade på våra hästar. Miss Solana som jag red reagerade direkt och kom fram i en kontrollerad galopp. Snart började Frida rida på sin häst mer och kom en bit före mig. är det så hon vill ha det så tänkte jag och tryckte lite med benen och Solana reagerade med att öka takten.

 

 

 

Nialls perspektiv

 

 

Jag stod och spejade bland alla tusen människor som befann sig på flygplatsen. Men ingen av dem verkade vara just den personen jag sökte efter. Jag kollade stressat ner på klockan. Planet skulle ha landat för 20 minuter sen. Jag skulle precis ta upp min mobil när jag tittade upp och mötte dem blåa ögonen jag ville se just då, dem lös av lycka och jag började genast trycka mig igenom folket. Snart hade jag henne i min famn och mina läppar sökte efter hennes. Just i den stunden kändes det som allt skulle bli bra och jag glömde bort för några sekunder att min bästa vän faktiskt satt där hemma, helt hjärtekrossad.

-          Lämna mig aldrig mumlade jag i hennes hår.

-          Men älskade, jag har bara varit iväg i en vecka svarade Emmy och log mot mig.

-          Jag vet, och det har varit en tung vecka svarade jag och tänkte tillbaka på veckan. Det ända jag hade gjort var att jobba och trösta Liam.

-          Hur är det med honom? Frågade hon, precis som hon kunde läsa mina tankar.

-          Han är förkrossad svarade jag sorgset och hon tog tag i min hand och ledde mig ut i solen.

-          Vet du vad jag tycker? Att vi sticker och handlar och har en liten grillkväll sa hon och log mot mig.

-          Det låter som en bra ide svarade jag glatt och innan vi hoppade in i bilen drog jag in henne i en lång kram. Jag har saknat dig så mycket mumlade jag.

 

 

Eleanors perspektiv

 

 

-          Emmy ropade jag glatt så fort hon kom in i rummet. Jag sprang genast fram till henne och kramade henne.

-          Eli ropade hon glatt tillbaka och släppte det hon hade i händerna för att krama mig.

-          Och jag då? Frågade Louis som ställde sig bredvid henne.

-          Härligt att se dig med Lou skrattade hon och kramade om honom. Var är resten? Frågade hon och såg sig omkring.

-          Harry och Zayn är ute med Liam, han behövde komma ut svarade Louis och försökte le.

-          Aha, stackars Liam svarade hon och såg ledsen ut.

-          Vad har ni här då? Frågade jag och kollade i påsarna, mest för att byta samtals ämne och att jag var väldigt hungrig. Det var precis som jag aldrig blev mätt.

-          Lite mat till lite grillning svarade Emmy och tog upp påsarna. Niall kan du gå upp med min väska så kan jag och Eleanor börja med maten.

-          Visst svarade han och kysste henne mjukt innan han tog hennes väska och skulle precis gå upp när han såg på Louis. Du kan väll tända grillen så länge? Frågade han och Louis nickade glatt, glad över att få vara inräknad.

-          Så. Började Emmy glatt så fort vi kom in i köket. Hur är det med magen?

-          Toppen svarade jag. Louis är så söt mot mig nu och pussar på magen så fort han får chansen sa jag och skrattade.

-          Vet resten om det? Frågade hon och packade ut varorna på köksön.

-          Nej, men det är väll dags att berätta svarade jag och log.

 

 

 

Snart satt/stod vi alla samlade i trädgården. Både Lollo och Nigar hade kommit några minuter innan resten utav killarna och nu väntade vi alla på att köttet skulle bli färdig grillat. Jag hade precis burit ut salladen och satte mig försiktigt i Louis knä. Han log stort och satte händerna på min mage. Snart kom Harry och Lollo ut med en massa öl flaskor och delade ut till alla. När dem kom fram till mig tog Louis ivrigt emot en medans jag tackade nej.

-          Kom igen Eleanor, du kan väll unna dig en öl försökte Harry envist medans jag bestämt skakade på huvudet.

-          Jag skulle gärna ta en men det finns en del av mig som stoppar mig svarade jag och la handen ömt på magen. Harry följde förvånat min blick och började gapa.

-          Har du gjort henne på smällen din lille jävlen utropade Harry glatt till Louis som satt och log stolt.

-          För det har jag svarade han och kramade mig bakifrån. Nu hade alla förstått vad vi pratade om och kom snabbt fram och gratulerade. Det blev ett ända stort kram kalas. Till och med Liam stod och log, vilket han inte hade gjort på länge.

-          Jag ska bli farbror, jag ska bli farbror utropade Niall upphetsat om och om igen. snart hoppade även Harry runt och skrek det.



Shit vad längsedan jag skrev på denna, men beror ju på idebrist och ska försöka skriva mer på den. Såg att jag har förlorat läsare så får skärpa mig.

Sen känns det inte som ni gillar den andra, eftersom ingen kommenterar typ. I för sig har den inte riktigt kommit igång men blir inte speciellt taggad när jag inte får några kommentarer. den kommer snart komma igång och jag lovar er mycket drama, svartsjuka, och kärlek.


10 kommentarer? :)


Everything About You Kapitel 2

Tidigare

Claires perspektiv


Jag blev avbruten i mina tankar av att Vi kom in i rummet och slängde sig även hon på sängen.

-          Så varför var det så bråttom sa hon och kollade på mig.

-          Och nu går jag sa Harry och reste sig och flydde sedan snabbt ur rummet. Vi båda följde honom med blicken tills han var ute ur rummet då jag kollade på Vi.

-          Du måste hjälpa mig sa jag och log.

-          Med? Frågade hon och satte sig upp i skräddarställning.

-          Att packa sa jag och gjorde puppy eyes.

-          Aldrig livet sa hon surt och reste sig innan hon började gå ut ur rummet..

-          Om du hjälper mig så hjälper mig så hjälper jag dig med en sak sa jag och log.

-          Vad skulle du hjälpa mig med? Frågade hon misstänksamt.

-          Låt oss säga att jag vet var Andrew kommer vara ikväll sa jag och såg hur hon stannade till. Min plan var genial som vanligt.

-          Hit med en låda då sa hon surt och jag log stort. Hur grym var man?






Claires perspektiv (En vecka senare)

 

 

Jag drog snabbt en shot till och mötte Freds blick. Som vanligt glodde han på mig. Jag lipade åt honom och vände mig sedan om och gick ut från rummet. Jag styrde mitt steg mot altanen där jag suttit innan jag gått in för att gå på toa och sen tagit den där shoten så klart. Jag började genast söka med blicken efter Vi och fick snart syn på henne. Hon verkade ha fullt upp med att hångla upp Andrew så istället för att sätta mig ner tog jag min flaska cider och gick istället mot vardagsrummet där det fanns mer folk. Jag hann knappt komma in i rummet innan Kimi kom fram till mig med ett leende.

-          Claire, där är du ju! Nästan skrek hon, du måste bara dansa med mig sa hon och tog min hand.

Jag skrattade lite falskt åt henne men eftersom jag var sugen på att dansa lite så tackade jag inte nej. Kimi började genast dansa bredvid mig och jag följde snabbt hennes exempel. Musiken dundrade ut från högtalarna och jag lät min kropp följa den i takt. Jag var väll medveten om att alla killar i rummet kollade på mig och det gjorde bara mitt självförtroende bättre. Det var därför jag aldrig behövde dricka så mycket utan killarnas uppmärksamhet funkade som alkoholen för mig, princip.

 

 

När jag blev trött av allt dansande gick jag ut i köket igen. Jag fick genast syn på Harry som stod vid kranen och löpte i sig en massa vatten. Tyvärr var även Fred där, men det sket jag i utan gick fram till diskbänken och hoppade smidig som en katt upp på den. Båda killarna reagerade segt och kollade snart upp på mitt triumferande leende.

-          Mår ni inte bra? Frågade jag och plutade med läppen.

-          Håll käften Claire mumlade Harry och fortsatte att dricka vatten.

-          Ni är bara klena skrattade jag och såg hur Fred lämnade Harrys sida och ställde sig framför mig.

-          Det var inte vad du sa efter vi… började han men jag avbröt honom väldigt snabbt.

-          Nä för jag sa ingenting alls lilla Freddy ponken sa jag och strök honom retligt över kinden.

-          Lilla Claire, när ska du inse att du vill ha en omgång två? Frågade han och tryckte sig närmare mig.

-          Vill du ha det bästa svaret jag kan ge dig? Frågade jag och log gulligt. Han nickade mot mig och började le nöjt, precis som han hade lyckats. Egentligen var det inget fel på honom, han såg väldigt bra ut och han hade ett gulligt leende. Han hade bara varit ett misstag, kan man säga. Jag hade varit ledsen, druckit mig stup full och sedan hamnat i säng med lilla Freddy. En sak hade dock hänt som jag inte räknat med då, han hade blivit kär i mig, stackarn.

-          Antagligen bara i dina drömmar fortsatte jag och log mot honom.

-          Okej, en till fråga, när ska du sluta vara en sådan bitch? Frågade han och klappade Harry på axeln innan han gick iväg.

-          Han har rätt där mumlade Harry sluddrigt och höjde ett finger åt mig.

-          Dra åt helvete fyllo sa jag irriterat och putade honom lite innan jag försvann åt det andra hållet.

 

 

Efter ett tag till på festen började jag bli uttråkad, det verkade inte hända något mer spännande här. Lite synd eftersom detta var den sista festen i England på ett tag. Så jag började gå runt i huset för att leta upp båda Harry och Vi. Vilket inte var det enklaste men tillslut hittade jag Harry i någon soffa med sina armar runt två tjejer. Dem fnittrade fånigt så fort han öppnade munnen och sa något.

-          Harry, jag sticker nu sa jag högt så han skulle höra mig. Ska du hänga med?

-          Nej, jag stannar ett tag till svarade han leende.

-          Okej, men släppa inte med dig det där hem bara sa jag och nickade snett mot dem två tjejerna som gav mig bitchblickar.

Jag log överlägset mot dem och vände sedan på klacken och försvann ut från rummet. Jag var nästan framme vid dörren när Freddy ställde sig i vägen med ett leende. Jag suckade och tittade uttråkat på honom, så nära tänkte jag.

-          Ska du redan gå? Frågade han och lutade sig mot dörren.

-          Ja det ska jag, svarade jag lätt och la armarna i kors.

-          Varför det? Frågade han och gjorde en ledsen min och drog mig intill sig.

-          För jag har tråkigt svarade jag utan att röra en minn.

-          Det är bara för att du inte är med mig mumlade han och lutade huvudet framåt och kysste mig lätt över halsen.

-          Eller inte sa jag och puttade bort honom och gick sedan förbi honom och ut.

-          Åh kom igen Claire, jag vet att du vill ropade han efter mig men jag fortsatte bara att gå.

-          Hejdå Freddy ponken ropade jag tillbaka och gick vidare längs husen.

När jag hade slutat höra musiken från festen var jag halvvägs hem så jag tog lättat av mig mina klackar och tog dem i handen medans jag gick resten av biten hem barfota.

 

 

Nästa morgon vaknade jag i mina underkläder. När jag kommit hem hade jag bara dragit av mina kläder och slängt mig i sängen. Klockan bredvid sängen visade 11.38 så jag blundade en liten stund till innan jag gick upp. Jag kände att jag var i stort behov av en dusch så jag gick raka vägen till badrummet. På vägen dit gick jag förbi Harrys rum och jag kikade in genom den öppna dörren och pustade ut när jag såg att han var själv innan jag gick vidare till badrummet. Efter en välbehövlig dusch satte jag upp håret i en hästsvans och tog snabbt på mig en grå t-shirt och ett par slitna shorts. Sedan gick jag ner till köket för att göra lite frukost och gick sedan ut på verandan där pappa satt och läste en tidning. Han kollade upp från den när jag kom ut och log mot mig.

-          God morgon pappa sa jag och satte mig mitt emot honom.

-          God morgon gumman svarade han och la ner tidningen för att ta en klunk av sitt kaffe. Hade ni kul igår?

-          Nja, kunde varit roligare svarade jag och ryckte på axlarna medans jag tog en tugga av min bulle.

-          Blev det sent då? Frågade han.

-          Tror jag var hemma runt halv tre, har ingen aning om Harry svarade jag och log mot Anne som kom från trädgården och tog av sig ett par trädgårdshandskar.

-          Äntligen vaken sa hon glatt och satte sig bredvid pappa.

-          Ja man kan ju inte sova bort sin sista dag här i England svarade jag och log.

-          Usch säg inte så muttrade pappa surt som inte ville att jag skulle åka helt.

-          Har du packat allt? Frågade Anne som valde precis som mig att ignorera pappa.

-          Ja, har bara några små grejor kvar nu svarade jag glatt.

-          Jag tänkte att vi kunde ha en trevlig familjemiddag innan vi tjusar er till flyggplatsen sa Anne och jag nickade uppmuntrande.

-          Låter fint svarade jag och tog den sista tuggan innan jag reste mig upp och gick mot mitt rum.



Kommentera mycket nu ;) 15 stycken!


Everything About You Kapitel 1





Claires perspektiv

 

Jag slog sakta upp ögonen och njöt av att vakna av sig själv och inte av den fruktansvärda signalen jag hade som väckarklocka. Åh vad jag älskade sommarlov. Jag bestämde mig för att ligga kvar en liten stund till, men efter ett tag blev jag som vanligt uttråkad och slängde undan täcket. Jag satte mig upp långsamt och placerade mina bara fötter på mitt trägolv. Jag kollade mig omkring i mitt gamla rum och log. Även fast jag hade tröttnat på det redan efter en vecka när vi hade renoverat om det så älskade jag det. Det var stort och ljust. Jag hade tre stora fönster på vägen som lös upp det ännu mer. Min stora säng, en grå soffa med bord och mitt skrivbord som mest användes som sminkbord. Jag gick fram till min helkropps spegel och synade kritiskt den blonda tjejen som reflekterades. Jag hade stora blåa ögon och även stora läppar som var i en fin ljusrosa färg. Jag tog tag i borsten som låg på skrivbordet och drog den försiktigt igenom mig tjocka blonda hår som nådde en bit över brösten. Min blick gick ner till kroppen. Något jag var ganska stolt över faktiskt. Jag hade gått på gymnastik och dans princip hela mitt liv och det syntes väll på mina muskler. Nu hade jag inga översvallande muskler utan mer diskreta och kvinnliga. Jag var runt 165 cm lång, vilket jag ansåg vara lagom.

 

 

Jag gick med lätta steg mot köket och öppnade genast kylskåpsdörren och tog ut filen direkt. Jag fixade snabbt i ordning en skål med fil och flingor. Jag skulle precis gå tillbaka till mitt rum när jag mötte en brunhårig tjej som var på väg ut. Hon började genast rodna när hon upptäckte att jag fått syn på henne.

-          Hej sa jag och gav henne en överlägsen blick.

-          Hej sa hon lågt och öppnade snabbt dörren och gick.

Oj någon hade bråttom tänkte jag och flinade. I stället för att gå till mitt rum gick jag istället till Harrys. Dörren stod på glänt och jag öppnade den helt och lutade mig mot dörr gaveln och började äta av mina flingor. Han satt på sin säng och höll på att ta på sig.

-          Så sa jag och drog ut på det lite så han skulle kolla upp, det funka. Vet du ens vad den här tjejen hette? Sa jag och han bara flinade.

-          Trina sa han och gav mig sedan en fundersam blick. Eller var det Irina?

-          Du är vidrig sa jag och vände på klacken och fortsatte till mitt rum.

 

 


Jag åt långsamt upp mina flingor och bestämde mig sedan för att ta en dusch. Sedan tog jag på mig ett par vita shorts och en blå t-shirt. Jag hade precis fönat klart mitt hår och börjat med mascaran när Harry kom in i rummet och slängde sig på min säng. Eller låt mig rätta, min nybäddade säng. Jag himlade med ögonen utan att bry mig om honom och fortsatte med att noggrant måla mina ögonfransar.

-          Vad ska du göra idag? Frågade han efter en stund.

-          Inget planerat, antagligen träffa Vi sa jag och koncentrade mig på sminket. Du?

-          Freddy har fest ikväll, så sticker antagligen dit. Jag gjorde en äcklad grimas när han nämnde Fred. Ska du med?

-          Förmodligen, Andrew kommer väll vara där och då kommer Vi också vilja vara där sa jag och suckade. Äntligen var jag klar tänkte jag och studerade resultatet i spegeln. Perfekt!

-          Haha du har väll rätt sa han och kollade sig omkring på mitt rum. Ska du inte börja packa snart?

-          Jo jag ska väll det sa jag och suckade.

-          Jag trodde du var exalterad för collage sa han och kollade på mig.

-          Det är jag, men jag hatar att packa sa jag med ett stön och la mig på mage bredvid honom. Har du börjat än?

-          Jag är typ klar sa han med ett överlägset flin samtidigt som min mobil plingade till.

 

 

Jag sträckte mig direkt mot den. Det var Vi eller Viola som hon egentligen hette men så fort någon kallade henne det hotade hon personen till döds, typ. Själv tyckte jag Viola var ett fint namn, men det var väll bäst att kalla henne Vi. Jag läste snabbt sms:et hon skickat och fick en ide. Jag ringde genast upp henne.

-          Hello bitch kvittrade hon i andra änden och jag himlade med ögonen. Det var mitt smeknamn från henne, även fast jag visste att alla andra också kallade mig det, när jag inte hörde såklart. Men jag skrattade bara åt dem, palla bry sig.

-          Kommer du hit? Sa jag bara och Harry som förstod min plan himlade med ögonen.

-          Visst, får jag klä på mig först? Frågade hon.

-          Nja kanske sa jag. Skynda dig!

-          Ja ja hörde jag henne innan jag tryckte bort samtalet.

-          Du är en ond människa sa Harry och skakade på huvudet.

-          Jag förstår inte vad du pratar om sa jag och log mitt oskyldiga leende.

-          Jag fattar inte hur Vi orkar med dig sa han och skakade ännu en gång på huvudet.

-          För hon har inget val sa jag och blinkade. Och det har inte du heller sa jag och kastade mig på honom.

-          Antar det sis sa han och började kittla mig.

 

 

Harry var inte min riktiga bror utan min styv bror. Min pappa hade gift sig med hans mamma när jag var 9 år och jag hade levt med Harry i stort sätt halva mitt liv. Vi var båda föda 94 och var alltså 18 år. Och dessutom skulle vi båda flytta till LA om en vecka och börja på collage där. Det var något jag hade drömt om i hela mitt liv, eftersom min mamma som avled när jag var tre år gjorde samma sak. Pappa hade alltid varit skeptiskt mot det men när Harry erbjöd sig att åka med var det genast okej. Visst skulle det bli spännande men LA var himla långt bort och jag visste att jag antagligen skulle sakna England. Men efter att läst om skolan och upptäckt att det var många elever från England som gick där blev jag genast ännu mer övertygad. Dessutom var det en skola för mer ”begåvade” elever eller med en speciell talang kanske man ska säga. Jag drömt om att få skådespela och vara med i massa filmer hela mitt liv och Harry hade en röst som jag älskade. Han brukade alltid sjunga för mig när jag kände mig ledsen.  Jag blev avbruten i mina tankar av att Vi kom in i rummet och slängde sig även hon på sängen.

-          Så varför var det så bråttom sa hon och kollade på mig.

-          Och nu går jag sa Harry och reste sig och flydde sedan snabbt ur rummet. Vi båda följde honom med blicken tills han var ute ur rummet då jag kollade på Vi.

-          Du måste hjälpa mig sa jag och log.

-          Med? Frågade hon och satte sig upp i skräddarställning.

-          Att packa sa jag och gjorde puppy eyes.

-          Aldrig livet sa hon surt och reste sig innan hon började gå ut ur rummet..

-          Om du hjälper mig så hjälper mig så hjälper jag dig med en sak sa jag och log.

-          Vad skulle du hjälpa mig med? Frågade hon misstänksamt.

-          Låt oss säga att jag vet var Andrew kommer vara ikväll sa jag och såg hur hon stannade till. Min plan var genial som vanligt.

-          Hit med en låda då sa hon surt och jag log stort. Hur grym var man?


Så första kapitlet, vad tycker ni?

15 kommentarer!


 


Om

Min profilbild

RSS 2.0