One Shot ~ Winter, bad luck, god luck!

                             


Jennifers perspektiv

 

Jag tog ett djupt andetag och blickade sedan ut över dem snötäckta backarna. Lite bakom mig hörde jag mina vänners höga skratt och snart kände jag knuff i sidan, vilket jag inte var bered på utan vinglade till lite innan jag gav Sofia en sur blick.

-          Schyst utropade jag surt men log sen.

-          Äh du får väll vara vaken, jag kan ju inte hjälpa att du stod och sov.

-          Det gjorde jag inte svarade jag trumpet tillbaka.

-          Åh kan ni sluta sjafsa någon gång? Ropade Rosanna en bit bort. Jag vill åka!

-          Det vill jag med! Svarade jag glatt och böjde mig ner för att se om min snowboard satt bra.

Det var äntligen vinter lov och jag och mina vänner hade planerat sedan länge att sticka till Österrike över lovet för att åka skidor och i mitt fall snowboard.

 

 

-          Jag vet inte Jennifer, jag tror inte jag vågar svarade Rosanna osäkert.

-          Nja inte jag heller svarade Sofia.

Jag hade precis tagit upp ämnet om att åka i en av dem större backarna och mina vänner var inte helt med på det.

-          Är det okej om jag sticker iväg själv då? Frågade jag dem.

-          Om du lovar att ta det lugnt, det är mycket offpist i den backen, svarade Rosanna som alltid var den ordentliga utav oss tre.

-          Självklart svarade jag glatt och vände mig om till liften som skulle ta mig upp.

När jag väll kommit upp började jag genast åka ner för den branta backen. Jag kunde inte sluta le för en sekund när jag kände den välbekanta känslan av adrenalin. Snart började det komma mer och mer träd som jag fick slalom igenom. Rätt som det var dök där upp ännu mer träd och jag började tappa den rytmiska känslan i snowboarden. Paniken började stiga i mig och all glädje var som bortblåst och istället ersatt med skräck. Så fort jag kommit bort från ett träd kom det ett till och snart kunde jag inte styra alls utan började inse att detta inte skulle sluta väll. Precis då fick jag en snabb skymt utav en hög med hårdpackad snö jag var på väg emot innan det blev svart.

 

 

-          Shit hur är det? Hörde jag någon avlägset fråga på engelska, osäker på om frågan var till mig och var jag befann mig.

-          Var är jag? Frågade jag yrt och försökte resa mig upp men hejdade mig snabbt när jag kände den blixtrande känslan i mitt vänstra ben. Aj utropade jag smärtsamt.

-          Var gör det ont? Frågade rösten igen och mina ögon sökte snabbt källan. Jag fick en snabb skymt utav en kille med dem mest underbara ögonen innan det blev svart igen.

 

Nästa gång jag vaknade befann jag mig i ett vit rum. Jag kollade mig förvirrat omkring. Ad gjorde jag här? Vad hände ute i backen? Med en titt ner på mina ben kände jag genast tårarna bränna i ögonvrån. Mitt vänstra ben befann sig i ett vitt gips som gick ända upp till låret. Hade jag brutit benet? Precis då öppnades dörren och en kvinna i vit rock dök upp, med två tjejer som såg alldeles förfärade ut.

-          Åh Jennifer! Utbrast Rosanna och sprang snabbt fram till mig. Vet du hur oroliga vi har varit!?

-          Håll käft Rosanna, huvudsaken är att hon är trygg nu svarade Sofia innan jag själv hann svara.

-          Jag sa ju åt dig att ta det försiktigt fortsatte Rosanna utan att bry sig om Sofia, som alltid blev lite vresig när hon var orolig.

-          Jag vet inte vad som hände, jag förlorade konrollen helt enkelt svarade jag med gråten i halsen innan jag tittade upp på den tålmodiga kvinnan. Hur illa är det? Frågade jag och nickade mot gipset?

-          Ja du kan ju räkna med att inte använda benet på 6 veckor svarade hon medlidande.

6 veckor? Jag hade alltså fått åka tre dagar av tio som vi skulle vara i Österrike. Kul!

 

 

Jag fick stanna på sjukhuset en dag och under den tiden var det mina vänner som höll mig sällskap i det annars tråkiga rummet. Men när jag började bli lite smått galen på deras (mest Rosannas) daltande skickade jag ut dem, dem kunde ju i alla fall få njuta lite av sin skidsemester. Det hade knappt gått en timme efter dem hade gått när det knackade på dörren igen och in i rummet kom två okända killar in. Jag satte mig upp i sittande ställning och kollade förvirrat på hur dem gick fram till min säng.

-          Hej sa den längre utav dem med ett leende. Vi ville bara kika in och se hur det var med dig fortsatte han. Det var vi som hittade dig i backen förklarade han snabbt när jag inte svarade.

-          Åh mumlade jag och mindes plötsligt hans ögon, så det hade inte varit en dröm. Ja som ni ser är det väll inte på topp mumlade jag dystert.

-          Ledsen för det svarade han medlidande. Jag är föresten Liam.

-          Och jag är Louis svarade den andra killen som stått tyst.

-          Trevligt att träffas, jag är Jennifer och tack för ni hittade mig svarade jag och försökte få fram ett leende.

 

 

Det var inte den ända dagen jag fick besök utav killarna. Utan även efter jag fått komma ”hem” till vår stuga dök dem upp regelbundet. Alltid med uppmuntrande ord och varma kramar. Det visade sig dessutom att jag och Liam hade en massa gemensamt så vi hade alltid något att prata om. Och så fort han befann sig i rummet glömde jag min olycka och tänkte mer på alla galna fjärilar i magen som han satte igång.

 

 

-          Ska du också på after skin? Frågade jag Liam en eftermiddag.

-          Ska du? Frågade han och tittade med sina bruna ärliga ögon på mig.

-          Skulle väll inte tro det suckade jag och förbanades över det tunga gipset.

-          Ska Fia och Rosanna då? Frågade han.

-          Ja det är det ända dem har pratat om sedan vi kom hit svarade jag.

-          Om du vill kan jag stanna här hos dig?

-          Liam det vore inte rätt mot varken dig eller Louis! Svarade jag och tittade ner på mina händer.

-          Äh Louis bryr sig inte och jag själv tror att jag har trevligare här i ditt sällskap svarade han och jag blev genast röd om kinderna.

-          Verkligen? Mumlade jag blygt.

-          Mycket svarade han och reste sig upp för att kasta in en pinne i brasan.

 

 

-          Här har du ditt tee sa Liam glatt och räckte mig koppen innan han själv hoppade ner i soffan och kurrade in sig i filten som vi delade.

-          Du är en ängel svarade jag tacksamt.

Sedan satt vi bara under tystnad och tittade in på den sprakande brasan. Våra vänner hade gått för ett tag sedan och det var beckmörk utom hus.

-          Jag kan knappt fatta att jag säger detta själv men jag är glad att du trillade sa Liam lågt.

-          Haha jaså, varför det? Frågade jag fnissandes.

-          Jo annars vet jag inte om jag hade träffat dig, och det är jag glad för att jag gjorde.

-          Och jag är glad att det var just du som hittade mig svarade jag ärligt.

-          Så vi är glada att vi träffades klargjorde Liam efter en stunds tystnad.

-          Verkar så svarade jag blygt och vågade knappt möta hans blick.

Spänningen i rummet började nästan bli pinsam men när Liam flyttade sig närmare mig vågade jag äntligen möta hans blick.

-          Väldigt glad mumlade han och lutade ansiktet närmare mitt innan våra läppar möttes i vår första kyss.

 





Ett år senare, Österrike.

 

-          Tror du att du klarar backen denna gången? Frågade Liam retsamt när vi stod högst upp.

-          Nu ska du vara tyst svarade jag snabbt och log mot honom. Denna gången är det kanske jag som räddar dig sötnos!

-          Ja då är vi ju kvitt svarade han och gav mig en puss på läpparna. Nu kör vi ropade han gällt och tog min hand innan vi tog fart.


Till dig Jennifer! Hoppas det blev bra och nu fick ni lite att läsa, bra va?

Så vad tycker ni?


OBS!! Lägger inte av med varken One dream eller EAY, dem ska få sina kapitel, så fort jag kan!!! Så ni behöver inte oroa er :)


one shot?

trodde uppdateringen skulle bli bättre här när jag fick sommarlov men så blide det ju inte. Har fullt upp med jobb, träning och håller dessutom på med att ta körkort så novellerna är kanske inte det första jag tänker på...

Men tänkte lite här om dagen när jag för en gångs skull hade tid att sitta vid datan (fortfarande trögt med novellerna, dock!) att jag kanske skulle kunna skiva några one shot till er. Så nu det jag ville komma till, vill DU vara med i en one shot? Berätta lite om dig själv, vem av killarna och om du vill, vad den ska handla om :)

så släng in en kort kommentar så kanske jag kan fixa det, låter det bra?


Jag lever!

Ville bara skriva att jag lever och be om ursäkt för den värdelösa uppdateringen men har såååååå mycket att göra! helt galet nu innan sommarlovet och jag vill bara ha klart alla mina uppgifter innan jag kan koncentrera mig på novellerna. Om ni (och jag) har tur får ni ett kapitel senare i veckan, men måste få klart det till skolan först!

Men vill tacka er alla som stannar kvar och bryr sig om mig, ni är guld värda! pusspuss!

RSS 2.0