One Dream Kapitel 91

 
 

Kap 91

 

Nialls perspektiv

 

Vi var alla upphetsade och pratade i mun på varandra i hissen upp till våningen där Eleanor och Louis befanns sig. Nä hissen stannat hörde jag Nigar utropa hennes namn som fick det att brista i mig. min blick nådde hennes och utan att riktigt veta hur jag skulle bete mig följde jag desperat efter dem andra och lämnade henne bakom mig. jag hann knappt hälsa på Louis och Eleanor innan vi blev utskickade från rummet utav en liten sjuksköterska. Tillsammans gick till väntrummet där vi satt spända och tysta. Hela tiden kunde jag känna Harrys och Liams blickar på mig men jag valde att ignorera dem och tittade ner på mina händer som inte kunde sluta darra. Det ända jag kunde höra eka i mina öron var hennes ord som hon sagt för tre månader sedan.  Orden som hade plågat mig varje dag, varje timme, varje minut, varje sekund jag hade varit vaken dem senaste tre månaderna.

”Jag måste sticka, förlåt”

Just när jag tänkte på det igen hörde jag någon sätta sig mitt emot mig och utan att behöva kolla upp visste jag att det var Emmy och för första gången våga jag kolla upp på henne. Hon satt med huvudet vänt och kollade bort från gruppen av folk som hade varit hennes bästa vänner en gång i tiden, uppenbarligen illa till mods. Jag kikade desperat bort mot Harry och såg hur han glodde surt på henne och jag kom och tänka på alla hemska grejor han hade sagt om henne. Man hade nästan trott att det var han som blev dumpad och inte jag.

 

-          Vad tror ni att det blir? Frågade Lollo och kollade leende på oss, uppenbarligen bara för att få slut på tystnaden.

-          Jag tror det blir en flicka, svarade Liam tankspritt.

-          I vilket fall som så kommer Eleanor vara en helt underbar mamma och ställa upp för Louis när som, svarade Harry och borrade blicken i Emmys bortvända huvud.

Jag kände en klump i magen när jag såg henne bita sig i läppen.

-          Harry… började Zayn varnade.

-          Har du någon jävla aning vad du gjorde när du bara stack så där? Fortsatte Harry utan att bry sig om Zayn varnade ord. Det trodde jag aldrig om dig, så självisk som du är har jag aldrig sett någon annan vara. Men jag antar att man har fel ibland.

-          Nu räcker det Harry sa Zayn med sträng röst och reste sig ur sin stol.

-          Vadå, det är ju sant, det är bara ingen annan som säger det. En mognare person hade gjort saker och ting på ett annat sätt.

Jag visste inte vart jag skulle kolla, på Emmy hårt knutna nävar, Zayns upprörda ansikte eller Harry som satt lugnt tillbaka lutad i sin stol. Precis när jag riktade blicken på Emmy igen vände hon på huvudet och kollade med ledsna ögon på mig för några sekunder innan hon reste sig upp cg kollade på Harry.

-          Då är jag ledsen att jag inte är en mogen person, utan en självupptagen och självisk. Sen är jag ledsen Harry men jag tänker inte ta detta med dig på en offentlig plats, har du något mer att säga kan du säga det någon annan gång men jag tänker inte förstöra Eleanor och Louis dag, sa hon och lämnade väntrummet.

-          Var du verkligen tvungen? Frågande Zayn irreterat och föjlde efter Emmy ut.

Själv hade jag ingen aning vad jag skulle tänka eller tycka. En del ville slå Harry hårt och springa efter henne och en annan, den som blivit så sårad, ville nästan göra en high five med honom. 


 

vavavavavvavavavava nytt shit shit...


RSS 2.0